Tankar...
Ligger i sängen. Krille gör matlåda. Och vi har gjort dubbla vällingflaskor tills inatt. Typiskt!! Tvätten ligger i maskinen. Orkar inte! Har inte dammsugat, Orkar inte! Måste rensa akvariumet, Orkar inte! Är detta vardagsproblem?
När jag var mindre, var jag avundsjuk på alla mina vänner som hade en riktig? familj. En stabil familj? Som åt middag tillsammans, som gjorde grejer tillsammans, som alltid hade det som ville ha. Firade jul tillsammans, födelsedagar och umgick o "bråkade" med sina syskon. Föräldrarna arbetade och kompisarna gick i skolan. Vad är egentligen en riktig familj?
Vad hade jag? Hade jag en stabil barndom? Hade jag en stabil ungdom? Hade jag bra betyg eller skötte jag skolan över huvud taget? Firade jag jul med min familj? Firade jag födelsedagar med min familj? Umgicks hela familjen över huvudtaget? Svaret är Nej!!
MEN.. Jag hänger inte läpp för det! Min underbara pappa som har gjort ALLT för mig, som har funnits och visat sin kärlek genom att bara vara pappa, har betytt allt för mig! Att komma hem, se honom i soffan antingen så sov han eller så tittade han på någon sport. Ibland skrattade han åt Robert Gustavsson. Bara att se honom när man kom hem, gjorde mig så glad för HAN var min familj. Och var han inte hemma så jobbade han eller letade efter mig!
( Fast att han hade dåliga dagar han med, men vem fan har inte det? )
Det är inte bara pappa som har ställt upp för mig. Det finns massor som jag bara vill skrika ut ett tack till som har stöttat mig genom alla jävla år!! Men.. pappa.
När jag bestämde mig för att ge mamma en chans till att jag skulle bo hos henne, så flyttade jag upp till Kristinehamn! Allt var mycket sämre med mig då! Hade funderingar på om jag skulle flytta tillbaka till Skåne igen. Mamma o jag bråkade som vanligt och ingenting hjälpte. Vart fanns mina syskon då? Jo.. Den ena var där och den andra var där..
Sen hände det något som förändrade hela mitt liv. Som förändrade Caroline och hennes liv till det fina. Jag träffade Kristoffer!!
Att en person kan förändra en annan människa, har jag aldrig trott på. Men HAN lyckades. Pappa är stolt! Kristoffer förändrade mig och nu 4 år senare är jag mamma själv. Mamma till våran underbara lilla skatt. Till våran underbara busunge. Våran Nova, skulle jag ALDRIG svika så som min mamma har svikit mig. Vi ska hålla ihop, vi ska kämpa och vi ska alltid vara vänner för våran goding! Nova ska aldrig få uppleva det jag har upplevt! Nova är den som går först. Hon ska alltid gå först! Lilla lilla Nova.
Att bli mamma, det är det bästa som har hänt mig. ALDRIG att jag tänker svika henne, behandla henne som skit eller rent utsagt låta henne vara en mamma för mig. Jag har fött henne, Jag ska uppfostra henne och ta hand om henne! Hon ska ha en bra uppväxt tillsammans med mig och Krille, farmor farfar, morfar och alla andra nämaste.
Idag är jag stark!!
Kristoffer och Nova, mina två älsklingar! Vad jag älskar er! <3
( Krille hängde visst upp tvätten!) :D
Tack för mig! Lite vanliga tankar som jag valde att skriva ist. Godnatt!
När jag var mindre, var jag avundsjuk på alla mina vänner som hade en riktig? familj. En stabil familj? Som åt middag tillsammans, som gjorde grejer tillsammans, som alltid hade det som ville ha. Firade jul tillsammans, födelsedagar och umgick o "bråkade" med sina syskon. Föräldrarna arbetade och kompisarna gick i skolan. Vad är egentligen en riktig familj?
Vad hade jag? Hade jag en stabil barndom? Hade jag en stabil ungdom? Hade jag bra betyg eller skötte jag skolan över huvud taget? Firade jag jul med min familj? Firade jag födelsedagar med min familj? Umgicks hela familjen över huvudtaget? Svaret är Nej!!
MEN.. Jag hänger inte läpp för det! Min underbara pappa som har gjort ALLT för mig, som har funnits och visat sin kärlek genom att bara vara pappa, har betytt allt för mig! Att komma hem, se honom i soffan antingen så sov han eller så tittade han på någon sport. Ibland skrattade han åt Robert Gustavsson. Bara att se honom när man kom hem, gjorde mig så glad för HAN var min familj. Och var han inte hemma så jobbade han eller letade efter mig!
( Fast att han hade dåliga dagar han med, men vem fan har inte det? )
Det är inte bara pappa som har ställt upp för mig. Det finns massor som jag bara vill skrika ut ett tack till som har stöttat mig genom alla jävla år!! Men.. pappa.
När jag bestämde mig för att ge mamma en chans till att jag skulle bo hos henne, så flyttade jag upp till Kristinehamn! Allt var mycket sämre med mig då! Hade funderingar på om jag skulle flytta tillbaka till Skåne igen. Mamma o jag bråkade som vanligt och ingenting hjälpte. Vart fanns mina syskon då? Jo.. Den ena var där och den andra var där..
Sen hände det något som förändrade hela mitt liv. Som förändrade Caroline och hennes liv till det fina. Jag träffade Kristoffer!!
Att en person kan förändra en annan människa, har jag aldrig trott på. Men HAN lyckades. Pappa är stolt! Kristoffer förändrade mig och nu 4 år senare är jag mamma själv. Mamma till våran underbara lilla skatt. Till våran underbara busunge. Våran Nova, skulle jag ALDRIG svika så som min mamma har svikit mig. Vi ska hålla ihop, vi ska kämpa och vi ska alltid vara vänner för våran goding! Nova ska aldrig få uppleva det jag har upplevt! Nova är den som går först. Hon ska alltid gå först! Lilla lilla Nova.
Att bli mamma, det är det bästa som har hänt mig. ALDRIG att jag tänker svika henne, behandla henne som skit eller rent utsagt låta henne vara en mamma för mig. Jag har fött henne, Jag ska uppfostra henne och ta hand om henne! Hon ska ha en bra uppväxt tillsammans med mig och Krille, farmor farfar, morfar och alla andra nämaste.
Idag är jag stark!!
Kristoffer och Nova, mina två älsklingar! Vad jag älskar er! <3
( Krille hängde visst upp tvätten!) :D
Tack för mig! Lite vanliga tankar som jag valde att skriva ist. Godnatt!
Kommentarer
Trackback
